Svärd järnåldern
Situationen började stabiliseras först omkring e. De försämrade levnadsvillkoren påverkade även kulturlivet som gavs mindre utrymme än tidigare. Klimatförändringen innebar en katastrof för både djur och människor. Suionerna ska enligt uttolkarna betyda svearna. År 98 e. Nordens järnålder räknas vanligtvis från ca f. I början av järnåldern var Norden fortfarande ett primitivt outvecklat landområde i utkanten av de kända civilisationerna, men stod genom handeln i kontakt med de mera utvecklade medelhavskulturerna.
Det är också från denna tid som vi fick runorna, sannolikt genom förmedling av goterna som då bodde vid Svarta havet. Detta ledde bland annat till att runalfabetet utvecklades. Så småningom övergick det även till stål. Om befolkningen i Sverige och Skandinavien överhuvudtaget deltog i folkvandringarna, och i så fall i vilken utsträckning är oklart. De hade så kallad "lökformad" klinga, och ett vanligt ord för svärd blev därför "sårlök".
Järnet gjorde det också lättare att föra krig. Kr, varefter de tilltog mer och mer för att i slutet av romarrikets tid leda till kaos. Växtligheten förändrades och områden som tidigare varit odlingsbara övergavs.
Välj tidsperiod
Järnåldern är, enligt Thomsens treperiodsystem, den tidsepok i Gamla världens förhistoria som inleds när människan lär sig utvinna och bearbeta metallen järn. Järn började användas i Norden ungefär tusen år efter att det tagits i bruk i Mellanöstern. Från talet e. Vilda spekulationer finns, särskilt vad gäller försöken att koppla samman östgoter och västgoter med namnen Östergötland, Västergötland och Gotland. All brons som användes i Norden var importerad och dyr att köpa eller byta till sig.
Under den föregående bronsåldern hade bronset bara använts av ett fåtal som hade råd att köpa den dyrbara importerade metallen. Järnåldern var även en orolig och krigisk epok i Nordens och Europas historia. Svearnas kontakter söderut gick vid denna tid oftast mot sydöst över Östersjön. Man började då successivt att tillverka bland annat verktyg och vapen av järn istället för av brons. Men när nordborna lärde sig att tillverka järn och blev duktiga på att hitta och utvinna myrmalm och järnmalm råvaror för järntillverkning , innebar det en enorm förändring för dåtidens människor.
När järnet blev allmänt förekommande i Norden kunde också vanligt folk börja använda metallredskap i det vardagliga arbetet. En rad lokala stormannaätter växte fram.
Förromersk och romersk järnålder – mer järn och mindre prakt
Man kan säga att det skedde en teknikrevolution i samhället under järnåldern när allt fler människor kunde skaffa sig saker av det nya materialet järn. Kr omtalas Skandinavien för första gången på ett någorlunda ingående sätt. Detta bidrog till att den långväga handeln med områden utanför Norden och Europa minskade. Samhällets sociala uppbyggnad förändrades under järnåldern. Under bronsåldern var svärden korta, cirka cm, och ofta gjutna i ett stycke.
Det är den romerske författaren Tacitus som bland annat skrev om suionum civitates, vilket betyder suionernas samhällen. De nya vapnen var lätta att framställa och kunde massproduceras för att utrusta större militära styrkor. Om dessa orostider vittnar inte minst de hundratals fornborgar som finns bevarade runt om i Norden och som byggts av dåtidens människor för att utgöra skydd för bygden mot härjande fiender. Kr finns arkeologiska belägg för en markant ökning av handeln med romarriket.
Övergången från bronsåldern till järnåldern kännetecknas av en dramatisk klimatförsämring då bronsålderns milda väder övergick i ett mera kyligt, fuktigt och solfattigt klimat. Under järnåldern blev svärden längre och man brukade tillverka klingan först, och sätta fast ett fäste efteråt. Vapen av järn var dessutom farligare och mera hållbara än de dyra och mera sällsynta vapnen av brons. Många arkeologiska fynd som gjorts vittnar om att det förekom ett betydande handelsutbyte mellan Norden och romarriket under den äldre delen av järnåldern.
Kr till omkring e. Med de nya redskapen av järn blev det lättare att bruka jorden, arbeta i skogen, jaga, laga mat och bygga hus. Nere på den europeiska kontinenten började de första mindre folkvandringarna bland de germanska stammarna redan ca f. Missväxt och hungersnöd slog hårt mot befolkningen. Kr då vikingatiden - som utgör slutet av järnåldern - övergår i nordisk medeltid. Järnåldern blev därför en krigisk period som bland annat utmärks av folklig oro och stora folkomflyttningar se t.
Järnredskapen var både billigare och bättre än de som var gjorda av brons. Samtidigt skedde en ökning av handeln inom Norden. Kr med uppkomsten av nya större germanriken.